Go Nadja It's Your Birthday....?

Aa, nu så är man sexton då. Man är sexton och sitter ensam hemma framför datan...tragiskt ju. För tillfället, men ändå typiskt att det ska bli så. Under skoldan däremot har det varit andra bullar. Hälsningar från alla håll och kanter ^^ I love my friends. Och så kom Sofia och muntra upp mig med en chockladkaka bara till mig XD

Tack till alla iaf som har kommit ihåg min födelsedag :) Och ni andra, ja ni ska få se vad som händer med er sen...heh skoja bara. Jag kan inte klandra andra om jag själv inte kan hålla reda på alla födelsedagar. Men helt som jag trodde att det skulle bli blev det inte. Antar att det e sånt som händer när man har för höga förväntningar :/ Min familj skulle iaf kunna må bra och vara hemma med mig, men inte ens så kan det vara. Istället så har min farsa precis kommit och min morsa är på akuten med min brorsa. Dom kommer hem snart iaf och min farsa är snäll och gör en rulltårta till mig. Plus att sofia, kajsa och anela kommer snart I think =)

Men aja, ska se om farsan behöver hjälp. Då har man dessutom nåt annat att tänka på en den halvt tragiska kvällen. Hoppas det blir bättre sen bara...

See ya, take care!

Last goodbye

Ja nu så har man börjat skolan...äntligen? Jag såg verkligen fram emot det först, men nu så är jag inte lika säker längre. Visst det är roligt att träffa på alla som man inte träffat under hela sommaren, men lektionerna blir ett problem :P Med tanke på att vi har värsta clownerna i vår klass nu så blir det nog lite roligare ändå.

Kan man ha mer otur än mig eller. Jag använder typ ALDRIG klackar men idag så tog jag på mig ett par ändå. Ett par som jag hade lovat att aldrig sätta på mig igen efter förra gången jag hade dom. Man får värsta skavsåren av dom, men dum som jag är satte jag på mig dom ändå. Så på naturvetenskapen så får jag reda på att vi ska ut på en trevlig promenad till slätmossens naturreservat -_- Det kunde inte vara sant. Jag hade inget annat val än att gå barfota.

Dagen vart inte så mkt bättre efteråt heller. Jag kommer hem och är heeelt slut. Ringer morsan och hon kommer med tråkiga nyheter. En bekant till familjen dog imorse av cancer. Vi träffade henne i början av sommaren och hon mådde hur bra som helst och nu är hon död?!! Jag förstår verkligen inte hur det kan vara så. Och hennes dotter och son, hur mår dom nu. Inte nog med att dom inte träffar sin pappa längre så dör deras mamma...Jag kan inte tänka mig att förlora nån på det sättet. Jag menar hur ska man göra om man vet att personen ska dö. Ska man säga ett sista farväl eller vad...? :(
Andra dåliga nyheten är ju ingenting jämfört med det, men det gjorde inte saken bättre helt enkelt. Det är meningen att jag ska ha min fest nästa lördag, men vi hittar ingen lokal + vi har en uppvisning samma dag. Det är en fest som organiseras för att samla in pengar till alla som är offer för jordbävningen i Peru. Så ah, dit måste man först och sen så vet jag inte vem som kommer att följa med mig hem till min fest. Jag skulle inte räkna med många :/ Och när jag säger till min morsa att sånt här aalltid händer mig (för det gör det, inget kan gå som jag tänkt mig) så får hon mig att låta som värsta egoistiska bortskämmda ungen. Hon sa typ att man inte kan göra nåt åt saken, jag kan ju inte precis gå tillbaka i tiden och säga att man ska vänta med jordbävningen bara för att jag ska ha fest. Det va ju liksom inte alls så jag mena. Så den här dan har varit helt rutten förrutom nåra höjdpunkter. Vissa hälsningar i skolan av some very speciell people och många sms av en anna person ^^

Aja ska försöka somna nu så att jag får lite positiv energi inför imorn så att dan inte blir lika jobbig som idag. Och uppskatta ert liv, gör det, för man vet adrig när döden eller något annat otrevligt kan komma på besök.

See ya, take care!

It Hurts

Min tunga gör fortfarande ont...

...fett synd

Vad ska man säga, det blir en ny start

Ja nu så närmar sig skolastarten. Har saknat det lite om jag ska va ärlig ^^ Alla nya människor som man lärde känna förra året. Och så kommer man få träffa en massa med nytt folk nu också
En dag kvar av frihet iaf sen börjas det igen...

Det har varit en soft dag idag. Åkte in till stan med Sofish. Vi gick runt as always i våra favvo affärer som vi inte kan leva utan, heh :P Träffa på lite trevligt folk också som Effe ch Lennart. Och Ale träffa man också. Efter att ha gått runt lite så gick vi på bio o titta på "På smällen". Det var en bra film, helt klart värd att titta på. En gullig film va det, men den va inte sådär jätte rolig, mest gullig.

Och jag måste säga det änu en gång eftersom jag vet att Sofia läser det här. Jag är så stolt över dig, du kan gå i klackar nu! XD (Har hållt på så typ hela dan sen hon köpte skoran)

Och nu så kommer vi till delen av bloggen where I become "Dr. Phil", kind of :P
Ja, det har inte bara varit en soft dag. Jag har insett ganska många saker. På vägen till stan så snackade jag o Sofia lite. Mkt av det va minnen. Liksom hur snabbt dom här fem, snart sex, åren har gått. Men det känns så sjukt mkt mer än det. Allt vi har gått igenom tillsammans, både bra och dåliga stunder. Speciellt kommer man ihåg grälen där jag svor att aldrig mer skulle bli kompis med henne. Det finns faktiskt vittnen på att jag har sagt det, men det går inte att låta bli att bli kompis med den människan igen. Det är faktiskt en sak som min farsa tog upp här om dan när vi hade "familjemöte", ju mer tid det går dessto mindre blir grälen. Först har man värsta grälen där man aldrig mer vill se varandra och sen till slut när det har gått lång låång tid så har man nästan inga gräl. Man har liksom kommit så långt att man kan undvika gräl. Och jag hoppas att det förblir så :)

Det sägs att hösten symboliserar nya tider. Nya romanser, nya arbeten, nya utbildningar, nya kläder, ny image, nya....Allt blir nytt. Jag vet iaf att jag vill ha en ny start. En ny start på mitt liv, en positivare start. Jag ska bli mig själv igen och jag ska ta itu med mina problem. Jag ska...

...ta en tupplur nu. Så kan jag börja iaf

See ya, take care!

Que pasa....

Ja, Jag har tänkt skriva här under veckan, men det har bara inte blivit av. Jag har börjat, men aldrig avslutat. Det finns en del att berätta iaf...

Isas fest har nu varit. Det blev en oförglömlig kväll verkligen. Alla hade det roligt. Vi åt, pratade, skojade med varann, dansade...ja vi gjorde mkt. Och det är verkligen ett extra plus att jag har lärt känna nya människor under festen. Som tur va så blev det inga problem mellan nån, så ingen blev lessen. (Iaf vad jag vet om) Isa va jätte vacker verkligen och hela ceremonin också.

Under veckan har man inte gjort så mkt. Jag kommer inte ens ihåg vad jag har gjort, hmmm. Eller jo, jag följde med brorsan till skolan igår. Det va trevligt att vara med honom. Sen runt lunch tid så åkte jag vidare till Fisksätra för att träffa Isa och hennes syrra. Vi åkte tillbaka till Finntorp sen för att hämta min brorsa för att sen åka vidare till kungsan till UNG 08. Där hade vi det trevligt. Träffade Silvia, Eve, Joel, R2, Fio och Isabella. Sen så fick jag en stor överraskning. Jag träffade Jesper vid spådamstältet, min internetkompis :D Det var en trevlig överraskning ^^
Ja man kan väl gissa sig fram till att jag spådde mig där. Det var riktigt läskigt faktiskt. Jag har alltid trott på det, men har aldrig varit med om det. Allt hon sa stämmde, och jag ska nog verkligen lyda hennes råd. Visst jag blev lite besviken att det gick så snabbt, men det va värt att göra det ändå. Såna saker som spådomar skulle jag vlija syssla med. Det skulle kännas så bra att kunna hjälpa andra människor med deras problem. Att kunna hjälpa dom på ett sätt som ändå är lite diskret, plus dom kan inte komma sen och skylla allt på en efteråt. Eller kan kan dom...

This can't be happening. Jag fick typ nyss reda på att vår dansgrupp kommer att splittras. Iaf mellangruppen. Jag vet att det sakta men säkert kommer att hoppa av folk, men det kom lite som en chock. Jag menar, jag har mått skit hela sommaren pga av alla dom människorna, människorna som har bettyt så mkt för mig, och jag har varit tyst för att det inte skulle blir problem. Men vad händer, nu när jag börjar må bättre så kommer det fram att alla andra tänker hoppa av istället. Jag kommer inte att orka bli lämnad ensam på det sättet, jag klarar bara inte det. Alla dom har en stor plats i mitt hjärta och dom ska bara lämna allt bara sådär. Utan att ens försöka göra nåt åt saken som så många andra har gjort under åren. Som jag har gjort innan....

Pink Sucks!

Vilken dag. Det har varit en trevlig dag. Som alla andra dagar i stort sett.

Jag vaknade tidigt idag, eller runt tolv tiden med det får duga. Städade lite här hemma med brorsan sen så drogs det iväg till stan, ännu en gång. Skulle leta fram en rosa slips till honom som han måste använda till festen. Det finns fan inte rosa slipsar nånstans, typ bara i en butik.Som tog en liten stund innan vi hittade . Men efter det drog vi iväg till Orminge ännu en gång. Var meningen att det skulle vara "genrepet" inför Isas fest imorn, men det vart inte så mkt sånt. Alla som va där spelade mest biljard och ps2. Det var roligt det med. Lärde känna både Claudio, Gabbe och Jasmine lite bättre. Det är trevliga människor det ^^
Jag vet att jag kan vara jobbig med en viss person ibland, men jag vill att hon ska veta att allt bara är på skämt. Silvia, jag vet att du kommer att läsa det här tillslut. Förlåt för allt, det är bara på skämt. Och det vet du nog innerst inne ändå :P Du är för bra för att jag ska kunna mena allvar! Och Eve med ^^

Kom hem ganska sent. Trött och hungrig. Farsan hade varit jätte snäll och fixat pannkakor. Som ett tack för att vi hade städat hemma sa han.

Så imorn är det den stora dagen som alla väntat på. Hoppas allt går som planerat. Jag tänker ha det roligt iaf. Måste få min skönhetssömn nu. Natti natti!

See ya, take care!

Mer gay än bögarna själva

Fick inte så mkt sömn igår kväll. Gick och la mig efter två tiden, men kunde inte somna. Hade för mkt i tankarna.

Har haft en riktig nice dag idag faktiskt. Skulle vara med Sofia, men morsan min hade planerat att vi skulle ta en sväng till Kista o spendera lite tid tillsammans. Det ångrar jag inte alls. Vi hade det jätte trevligt tillsammans. Hon blir så avslappanad när vi är själva och man ser verkigen att hon är sig själv, precis som jag. Hon får mig att inse att man verkligen är så gammal som man känner sig. Hon måste känna sig ung för hon kan få så mkt energi ibland. Och man ska inte snacka om hur hon beter sig. Värre än en unge ibland ska jag säga. Men det är gulligt, då vet man att hon verkligen är på ett bra humör ^^

Jag säger bara att alla som har sin mamma vid sin sida ska verkligen uppskatta henne. Man vet inte hur mkt hon har gjort och kan göra för en. Hur mkt hon undanhåller för en bara för att skydda en, saker som man inte kan förstå men som man kommer att få reda på när man väl är redo. Det är så mkt som min morsa undanhåller för mig och jag har så svårt att förstå varför. Men det är där riktiga kompisar kommer in i bilden. Utan Sofia så skulle jag aldrig förstå och acceptera att hon gör det för min och min brorsas skulle, för att skydda oss. Det är klart att det inte bara är hon som får mig att inse det, men hon är en av dom som påverkat mig mest. Tack, verkligen. Så uppskatta er mamma och pappa också såklart. Bara för att dom kanske inte visar och säger allt dom gör för er betyder det inte att dom inte gör nåt alls.

Haha shit, fick precis höra att dom vill förbjuda Teletubbies i Polen för att Tinky Winky är för gay. Hur sjukt är inte det, bara för att han bär handväska. Jag menar, jag visste inte om ifall han var tjej eller kille förän nyligen. Och ungarna märker knappast någon skillnad. Enligt Polens barnombudsman så sprider barnprogrammet homosexuallitet bland barn. Hur fan kan den göra det. Barnen vet inte ens vad det innebär. Sofias och min lilla diskussion om det hela.

Nave- I came, I saw, I conquered says:
jag tror inte ens att alla vet om det e en kille eller tjej
Nave- I came, I saw, I conquered says:
jag visste iaf inte vad han va
. sic says:
ne precis
. sic says:
dom e fan...transor!


Men mer har jag inte att säga för tilfället. Kanske kommer ett till inlägg lite senare.
See ya and take care!

En Dusch På Ett Öppet Torg

Hello Out There

Detta är då min andra dag som "bloggare".

Det har varit en lång dag med mkt springande, stressande och funderingar. Åkte in till stan med min brorsa för att byta in två kavajer till en hel kostym. Men det fanns inget i hans storlek. Inte nog med att vi hade en tid att passa så vi behövde typ springa fram o tillbaka för att hitta nåt så ska det börja regna också -_- Det var som att ta en dusch inne i stan. Till slut så gav vi upp och morsan kom till vår undsättning. Hon behövde ändå vara med om vi skulle få tillbaka pengarna från butiken. Under tiden som vi väntade på henne så passade vi på att gå runt i Högtorget. Där kom en man fram och pratade med oss. Jävligt social och trevlig var han. Det är nästan läskigt hur folk kan gissa sig fram till saker om andra. Han lyckades gissa att vi va chilenare, precis som han. Han gick visst runt och sålde empanadas och chilenska bakelser *mums*. Räddaren i nöden med tanke på att vi var utsvultna vid det laget.

Nu när jag tänker på saken så finns det grymt få som vågar gå fram sådär till vilt främande människor och prata med en. Det borde verkligen finnas fler av såna glada och trevliga människor istället för alla buttra och negativa människor. Mig gjorde han iaf glad :D

Men iaf, efter vår lilla vistelse i stan så åkte vi till slussen för att träffa våra kompisar. Vi drog sedan vidare till Orminge där vi hade en liten träning inför Isas 15 årsfest. Det ska verkligen bli jätte roligt med hennes fest. Hoppas bara att det kommer att gå som planerat, vet att det kommer att bli ett minne för livet i vilket fall som helst. Det var roligt att träffa alla, en del nya va det också. Trevliga killar va det ;) Men som vanligt så kom inte min kavaljer, nej nej han hade visst viktigare saker för sig :P Vilken svikare -_-

Samtalet som jag nämnde att jag skulle ha idag blev inte alls av. Man fick inte tid att gå undan ett tag och få säga det jag ville säga. Aja, hon vet iaf att jag inte vill att vi ska vara osams. Jag vill att det ska vara vi två som förrut. Nadja och Fio. Om det nånsin blir så igen får man vänta och se. Men jag hoppas, hoppas....

Det är tragiskt verkligen. När jag va inne i stan på eftermiddan igen med mina föräldrar så la vi märke till alla som tigger. Jag menar vi lever i ett land där alla får en chans att ha ett bra liv. Visst, det kanske inte är lätt, men man ska iaf inte behöva tigga. Det är synd för dom små speciellt. Vad är det för barndom när man behöver gå runt på stan och tigga när man egentligen kan få hjälp med pengarna, om dom ens behöver hjälp. Det räcker med dom som VERKLIGEN är fattiga och måste tigga. Vi behöver hjälpa till mer för att få ett slut på allt det än att få fler barn att tigga på gatorna.

Det är nog allt jag har att säga för tillfället, men mer kommer man att få höra från mig.

See ya, take care

Första

Hello out there

Så det här är min första blogg. Ser fram emot att skriva här faktiskt ^^

Vad man ska skriva dåra är lite svårare, det tror jag nog dom flesta har problem med i början. Jag känner mig iaf jätte mobbad för tillfället, men man vänjer väl sig tillslut eller nåt I guess.

Klockan är efter ett och jag borde verkligen sova. Har en låång dag framför mig imorn. Måste in till stan med brorsan för att byta lite kläder och sen så ska man träffa nåra kompisar. Det vet jag inte om jag ska se fram emot eller inte. Vet iaf att jag har ett snack som väntar på mig och det kan antingen sluta bra eller dåligt. Grejen är att jag inte ens vet vad jag vill och det gör mig så frustrerad. Jag brukar veta vad jag vill ha ut av nåt, men inte nu :/ Men aja jag får väl hoppas på att det går bra.

En sak har stört mig skit mkt nu på sista tiden. Jag har jätte svårt att hitta tillbaka till mig själv. Under sommaren har så många saker hänt så jag vet inte riktigt vem jag är längre. Bråk med bästisen, besvikelser från alla håll, familjebekymmer och en massa med annat har gjort att jag förlorat mig själv rejält. Folk som känner mig som läser det här kan kanske undrar vad jag bablar om, men det har jag insett på sistone. Har bara svårt att säga det eller att hitta rätt tillfälle att säga det. Det kan även vara så att jag är rädd för hur andra kommer att reagera när jag säger det. Eller iaf när jag säger det själv. När jag skriver det såhär så känns det så mkt enklare. Därför hoppas jag verkligen att dom som bryr sig läser det här.
Varje gång jag tror att jag har hittat tillbaka till mig själv så händer det nåt annat som ska förstöra allt, men det känns iaf tryggt att veta att min familj och Sofia är dom som får mig att inse vem jag verkligen är när jag verkligen behöver det. Det kan ta tid för mig att inse det ibland, men det är dom som hjälper mig mest. Jag kan tro att det är andra som tar fram mitt rätta jag, men det är inte så. Den personen som dom tar fram är iaf inte den jag vill vara, inte för alltid.

Det vart inte så svårt att skriva sen märkte jag. Kommer säkert vilja radera allt det här sen för jag kommer känna mig så dum.

Mer har jag inte att komma med just nu, så det är bara att kolla in imorn eller så för mer info om mitt tråkiga liv :P

See ya!