En Dusch På Ett Öppet Torg

Hello Out There

Detta är då min andra dag som "bloggare".

Det har varit en lång dag med mkt springande, stressande och funderingar. Åkte in till stan med min brorsa för att byta in två kavajer till en hel kostym. Men det fanns inget i hans storlek. Inte nog med att vi hade en tid att passa så vi behövde typ springa fram o tillbaka för att hitta nåt så ska det börja regna också -_- Det var som att ta en dusch inne i stan. Till slut så gav vi upp och morsan kom till vår undsättning. Hon behövde ändå vara med om vi skulle få tillbaka pengarna från butiken. Under tiden som vi väntade på henne så passade vi på att gå runt i Högtorget. Där kom en man fram och pratade med oss. Jävligt social och trevlig var han. Det är nästan läskigt hur folk kan gissa sig fram till saker om andra. Han lyckades gissa att vi va chilenare, precis som han. Han gick visst runt och sålde empanadas och chilenska bakelser *mums*. Räddaren i nöden med tanke på att vi var utsvultna vid det laget.

Nu när jag tänker på saken så finns det grymt få som vågar gå fram sådär till vilt främande människor och prata med en. Det borde verkligen finnas fler av såna glada och trevliga människor istället för alla buttra och negativa människor. Mig gjorde han iaf glad :D

Men iaf, efter vår lilla vistelse i stan så åkte vi till slussen för att träffa våra kompisar. Vi drog sedan vidare till Orminge där vi hade en liten träning inför Isas 15 årsfest. Det ska verkligen bli jätte roligt med hennes fest. Hoppas bara att det kommer att gå som planerat, vet att det kommer att bli ett minne för livet i vilket fall som helst. Det var roligt att träffa alla, en del nya va det också. Trevliga killar va det ;) Men som vanligt så kom inte min kavaljer, nej nej han hade visst viktigare saker för sig :P Vilken svikare -_-

Samtalet som jag nämnde att jag skulle ha idag blev inte alls av. Man fick inte tid att gå undan ett tag och få säga det jag ville säga. Aja, hon vet iaf att jag inte vill att vi ska vara osams. Jag vill att det ska vara vi två som förrut. Nadja och Fio. Om det nånsin blir så igen får man vänta och se. Men jag hoppas, hoppas....

Det är tragiskt verkligen. När jag va inne i stan på eftermiddan igen med mina föräldrar så la vi märke till alla som tigger. Jag menar vi lever i ett land där alla får en chans att ha ett bra liv. Visst, det kanske inte är lätt, men man ska iaf inte behöva tigga. Det är synd för dom små speciellt. Vad är det för barndom när man behöver gå runt på stan och tigga när man egentligen kan få hjälp med pengarna, om dom ens behöver hjälp. Det räcker med dom som VERKLIGEN är fattiga och måste tigga. Vi behöver hjälpa till mer för att få ett slut på allt det än att få fler barn att tigga på gatorna.

Det är nog allt jag har att säga för tillfället, men mer kommer man att få höra från mig.

See ya, take care